I förrgår var jag med om en såndär jobbig sak som man helst inte vill vara med om. Man har ju ett gäng gånger hälsat på folk som man tror man känner men som visar sig vara en helt annan, det är lite pinsamt men man kan släppa det ganska snabbt. 

Jag hälsade på en som jag känner som satt i en bil, han hälsade tillbaka. När jag gick förbi bilen så fick jag för mig att jag skulle säga nåt till honom, så jag öppnade bildörren och när jag tittade in så var det inte alls någon jag kände. Det kändes som att jag hade solat med kokosolja i ansiktet, typ den färgen hade jag. Jag löste situationen rätt bra och kunde snacka mig ur det hela, det verkade som att han trodde att han kände mig oxå, för han ifrågasatte inte varför jag öppnade dörren.

Igår var det inomhusturnering. 12 lag skulle göra upp om lite sköna prispengar. 6 rätt kassa lag och 6 rätt bra lag. Vi förlorade första matchen och det kändes sådär bra, vi vann de två resterande gruppseplsmatcherna och tog oss till kvarten som inte var nåt att snacka om. I semin mötte vi dock favoriterna som hade kört över allt som kom i deras väg. Nån snubbe som visst lirade i IFK Norrköping? SPelar ingen roll vart han lirar men han hade lektsuga med allt och alla. Förutom när han mötte oss som köttade lite och det uppskaddes inte, då sparkade han ner mig och fick rött kort. slutresultat 3-1och fina mot andra "VFFlaget" en ganska jämn historia där Petter lyckades peta in 1-0 som blev segerresultatet. Jag blev även matchens lirare i finalen, inte för att jag var bra men för att jag hade tjatat till mig det efter alla andra bra matcher jag gjorde :D

Idag känns det rätt så jävla segt i benen. Kan knappt gå! och i morgon är det jobb. Vi hörs.