Jag har fått in någon slags hyllningstema en gång i veckan, ja gillart skarpt. Jag hyllar personer betyder välldigt mycket för mig. Förra veckan hyllade jag Nicke som fick mig att vilja arbeta med det jag gör idag.

Idag ska jag hylla väderhunken Tobbe. Tobias och jag lärde känna varandra under gymnasietiden. Vi blev välldigt tajta och jag kom bra in i hans familj, lite som att det kändes som mitt andra hem. Vi hängde ofta och vi gjorde sjukt många roliga saker tillsammans, när vi inte umgicks så skrev vi till varandra över nätet, mer än ofta dikter. Vi tänkte göra en diktsamling, det rann tyvärr ut i sanden. 

Jag och Tobbe delade säng i 4 månader när vi bodde i Hemsedal, det var en av de bästa tiderna i mitt liv. Inte bara att dela säng med Tobbe, utan att få uppleva alla härliga stunder under en skidsäsong tillsammans. Bl.a då han bröt nyckelbenet ANDRA?!? dagen på vår säsong.. 

Tobias är en av de mest pålitliga personerna jag någonsin träffat, och vill man dela med sig om något så är det till Tobias man ska gå. Nuförtiden bor han i Stockholm och arbetar på tv 4 som väderhunk. Vi träffas påtok försällan, men när man väl träffar honom så blir man helt varm i kroppen, han utstrålar en sån skön energi. Man kan lätt tro att jag är kär i honom, då jag ofta använder orden som baby och älskling till honom, det är han värd!

Att få se Tobbe snacka på Tv är rätt sjukt, sjukt på ett bra sätt såklart. 

Så idag hyllar jag Tobias Lilja Lundberg för att han är en sån sjukt fin person som har en förmåga att göra en glad när man är på dåligt humör, en riktig glädjespridare! En vän för resten av livet

När man har klarat av måndagen känns det som en seger. När klockan ringer tror man knappt att det är sant, och man vill helst kasta mobilen i väggen och somna om. Men i vanlig ordning så går jag upp, slänger in gröten i micron, brer 2 mackor, slänger i mig allt inom loppet av 5 minuter medans jag kollar på vakna med the voice. Borstar mina tänder och sladdar med cykeln till jobbet... 

Så nu när man slutat jobba och ska koncentrera sig på lite träning så slänger man på några sköna låtar och fantiserar om nåt rikgit gött. 

Igår hölls det födelsedagsfest hos Åkerström, det blev fullt hus. En riktigt korvfest, men fan så skoj det var. Det bjöds på sång, dans, tårta och en hel del alkoholhaltiga drycker. Jag som fuktade strupen med vatten hela kvällen fotade en hel del av festen. Åkerström som hade festen kom lite i bakgrunden då allas våran Skännestig tog över mer och mer, han hade hård konkurens av Schaden, som tillslut somnade i sängen och gav öppet mål till Skänne.

Hur gick det då för Skänne? jo han var ganska lugn till en början, men efter ett par snabba så var han i form. Efter att ha fått en kartong i huvudet av schaden så droppade han handskarna och gav ett par rejäla smällar. Väl på Palle så var det "hyllan" som gällde. En hel del dans och ännu mer lyfta upp folk i luften. Kvällen blev inte långvarig, då vakterna fick nog och visade vänligen men bestämt ut Skänne, efter det vet ingen vad som hände.. 

Hur som helst så vill jag tacka för en trevlig kväll och grattis ännu en gång Åkerström!

Sovmorgon - ruggigt skönt
Städa vinden - sjukligt tråkigt
Skänka 15 par skor till nåt fattigt land - ganska nöjd
Lägenheten ser ut som 3e världskriget - ångest

Förra veckan hyllade min bästa vän Alex. Idag ska jag hylla en av personeran som gör att jag har velat fortsätta jobba med det jag gör, nämligen Nicke. Att jobba med människor är bland det sämsta betalada jobbet man kan ha, varjefall med det jag jobbar med, vilket innebär att jag inte gör det för pengarna. Men man får nämligen tillbaka så mycket mer som betyder är än pengar, nämligen uppskattning och bekräftelse på att man gör nytta.

Nicke är den första personen som jag fick uppdrag att jobba med, en liten kille som älskade att provocera, måla graff och var överallt och ingenstans. Vi jobbade med varandra varje dag i ett helt år, ibland var jag trött på honom och mer än ofta var han nog trött på mig. Men vi kom varandra nära och efter mycket jobb så mognade han, klarade han skolan och kom ut i arbetslivet. Nuförtiden träffas vi inte så ofta, men när man tänker tillbaka på vår tid så känner jag att det betydde så sjukt mycket och hans utveckligen gjorde så att det kändes så sjukt värt med mitt jobb. Under alla år har jag jobbat med många underbara elever och gör det nu oxå! men detta är ett av mina starkaste minnen som även gjorde att jag ville fortsätta att jobba inom skolans värld. Så att tänka på till er elever, ge beröm till dom som bryr sig om er, det lever man länge på!

Nicke är en sjukt fin person och jag önskar att fler lär känna honom och kan ta del av all kunskap han besitter, inte bara vad det gäller att lyckas, utan allt han har lärt sig under åren.

Här är Nickes lilla brev han skrev när han slutade nian, och jag tror att en del av min livsstil hade påverkat honom, trots att han tyckte jag var en fjant från början.. 

"jag vill inte att dom ska komma ihåg mig som den jag var när jag började 7an, utan som den jag är nu"

Man kan ju kanske inte tro det, men folk säger att jag måste uppdatera mer, det vill säga - dags att levera. Att starta en blogg var en liten rolig grej men besökarna var en chock. Så nåt vettigt måste man ju ha skrivit, eller så är alla bara snälla och klickar in.

Sällan har jag gett upp, men nu gör jag det!

Förra året startade jag och en kollega ett korpbowlinglag, Kronwall som bjöd med mig var halvt proffs och hittade titt som tätt över 200 på en serie. Själv hade jag inga större förhoppningar på migsjälv. Runt 120 å man är nöjd. Men det gick bättre än väntat. Med lite coachning av Glenna och mitt snitt blev bättre och bättre. Efter sådär 30 serier hade jag 152 i snitt och vi hade tagit oss till slutspel! Väl i slutspelet gick vi bort oss i nyckelmatchen och slutade 4a. helt ok som första säsong.

Denna säsong då? jo allt var upplagt för en ännu bättre säsong. Glenna gav mig ett klot, eller "boll" som proffsen säger. Bollen heter Nasty och borde vara sjukt bra! Och med lite extra tips skulle jag öka mitt snitt. Men detbörjade katastrof och fortsatte ännu sämre. Jag trodde botten var nådd när DMP och Alex var och hejjade på oss, vi förlorade på sista slaget, mitt sista slag! och Tärna hade psykat ner mig. Bara bita ihop och komma igen trodde jag, men nej, den dåliga trenden fortsatte och för två veckor sedan avgjordes det på sista slaget igen, jag missade självklart! Det var droppen och nu för jag koncentrera mig på discobowling! Disco är jag bra på, men inte bowlingen, men det är en rätt skön kombination! 

Så jag gav upp, känns sjukt men sant.

Helgerna bara flyger förbi och snart är det måndag igen. Det gör inte så mycket att tiden går fort, för jag har mycket gött som står å väntar på mig i vår. 

Brunk var i lkpg igår och skulle spela sm. Det gick sådär, att spela vid 9 på morgonen är nog ingen i laget något fan av. Så vi var inte på hugget och förlorade första med 2-1. Lika där hade senare räckt till kvartsfinal.. Andra vann vi med 4-1 och var tvugna att vinna sista för att gå vidare. Vi mötte det bästa laget vi någonsin mött och torsk med 3-1 var ett faktum. Det var en rolig dag och vi hoppas på att få spela där även nästa år. 

På kvällen tog några av brunkarna ett litet häng med hög musik, lustiga drycker och många skratt.

Idag var jag hos farsan, han har fyllt år och det ska givetvis firas! han är en riktigt chef som har träskor året om.

Eftersom jag alltid har levt nykter och drogfri så är det inget lustigt för mig, det är min vardag och jag trivs med det. Att träffa på någon likasinnad händer inte ofta i min ålder, men visst finns det en hel del som lever som jag, straight edge.

När man går på högstadiet kommer man ofta i kontakt med alkohol eller tobak för första gången, så var det för mig oxå, och jag sa NEJ. Ett val jag är riktigt stolt över idag. 

Det viktigaste är respekt, man måste respektera varandra för vilka vi är och vad vi gör för val här i livet. Det viktigaste är att man har roligt och trivs med det man gör. Jag trivs med att må bra och inte förstöra min kropp.

Jag tänker inte skriva någon roman om hur farligt det är med alkohol, narkotika och tobak. Men gör er en tjänst, tänk efter en extra gång, stötta varandra och var stolt över den du är. 

I livet så får vi ta många jobbiga val, ett av valen är att man ska bli vuxen. Det finns många olika sätt att se på att bli vuxen. Detta inlägg blir lite kortfattat om att bli vuxen i låg ålder.

När man går på låg och mellanstadiet så går ens liv ofta ut på att leka och göra roliga saker tillsammans på raster och fritid. När jag var så liten hade jag smutsiga mjukisbrallor och spelade fotboll och hockey såfort man fick chansen. Tjejer tyckte man bara var jobbiga och ville helst inte ha någon som helst kontakt med dom.

Såfort man kommer upp på högstadiet blir det andra bullar, då finns det inte samma möjligheter att på sina rastern spela fotboll, leka datten eller bara springa runt. Då ska man istället tycka om att chilla på en bänk, snacka om brudar och spela kort. Ett ganska stort steg för många som inte alls vill det. 

På Ellen Keyskolan där jag jobbar finns ett pinigsbord som alltid är fullproppat, en basketplan som används när vädret tillåter. Men mer än så tycker kommunen inte att vi ska ha. Tänk om vi hade en konstgräsplan, ett biljardbord, fler pingisbord eller varför inte en skatepark? Jag lovar att resultaten i skolan skulle höjas och elerna skulle bli mer motiverade i skolan. Istället för att bara sitta av sina raster. 

Nu har vi en sjukt bra stämmning på skolan och alla elever trivs. Vi har roligt tillsammans på rasterna, men det jag menar är att det skulle bli så himla mycket bättre om de högt uppsatta fattade att man mår bra av att röra på sig och att det skulle påverka resultaten till det positiva! Och många elever vill leka trots att dom börjar på högstadiet!

JVM i vintras, Idrottsgalan igår och handbollsem idag. Mycket händer i sportvärlden och det är sjukt nice att följa. Mitt liv består mycket av idrott och förmodligen kommer jag dö när jag är gammal och kollar på någon slags finalrysare. 

Men vad har västervik att erbjuda då? TR flyter på i vanlig ordning, korpbowlingen går sådär och mitt ny/gamla lag VFF kör på. Sen har vi ju mitt stora hjärta BK BRUNK som förmodligen ingen har gått miste om på facebook. Vårt segertåg rullar och och i serien verkar inte nåt kunna stoppa oss. 

Innan jul var vi i nkpg och spelade sm kval, det kammade vi hem utan större problem. Nu på lördag drar vi till lkpg och ska möta lag från hela sverige. Vi ska göra upp om vilket lag som är bäst på korpinnebandy i hela sverige? ganska så fett.

Hela BRUNK är ett skönt gäng och vi har riktigt skoj när vi lattjar innebandy. Kom mer än gärna och kolla in oss någon match så ska ni få se på show (på korpnivå) kolla även in vår fräscha sida www.bkbrunk.se och kolla vilka heta killar som lirar.

Vänner är det viktigaste man har, något man alltid måste ta hand om. För utan vänner är man inget. Jag har många fina vänner och dom betyder allt. Idag ska jag hylla en av dom, nämligen Alex. Inte bara för att han är snygg å snäll, mest för att han är en sån sjukt bra person. En person som alla trivs med. 

Jag och Alex har känt varandra många år, vi har umgåtts till och från men på senare dagar mer å mer. Alex är en person som man alltid kan lita på, allt vad det gäller en räka på korpa till att man kan snacka om allt, precis så en vän ska vara. 

Vi tävlar ofta mot varandra, det är ganska så jämt och båda hatar att förlora! En hatkärlek när vi möts i någon sport.

Det jag vill säga med detta inlägg är att ta hand om era vänner och hylla dom så ofta ni kan.

Efter nästan en veckans uppehåll så finns det varken tid eller plats för att INTE skriva på bloggen. Hade junsätan blivit seriös och så dog det. Men nu är det skärpning och hädanefter kommer det leveras mycket gött här!

Den gångna helgen har jag spenderat i Sthlm. Jag vet inte när jag var där senast, men det var påtok förlänge sedan. Nästan så att man hade glömt bort hur nice det är att hänga där och träffa alla sköningar! 

Har varit en helg som har varit lite hetsig men samtidigt lugn å slapp på sina håll. Mardrömmen är ju att vakna påtok förtidigt av ett atombombslarm!

Här kommer lite sköna bilder från helgen. Titta och njut. 

Så var det dags igen. Efter 2,5 veckas lov ringde klockan. Kanske inte så tidigt som många andra klockor ringer, men tillräckligt tidigt för att jag önskade att klockan gick fel och att jag skulle få somna om. Lik en zoombie fortsatte jag ut i köket, 1dl havregryn 2dl vatten in i micron. Under de 2 minutrarna i micron fixar jag 2 mackor med ost och smör. Frukosten är i magen utan att jag ens vet hur den kom dit. På med kläder, upp på cykeln hejsan jobbet. Extra schysst att jag fått fel tid så att jag kom försent.

Snart är 2,5 veckas jullov över. Helt sjukt vad fort det går. Känns precs som vi åt tomtegröt med jobbet, sa hej då och sen körde uppersittarkväll med polarna. Det har hur som helst varit ett riktigt skönt lov och sjukt skönt att få sova. 

Drygt 3 år har gått sedan du gick bort. Allt gick så snabbt och allt var så tragiskt.

Idag har jag fått äran att träna med Kristoffer, som har två saker som han brinner för här i livet, nämligen träningen och gibbet! Med tanke på att gibba inte är min stora grej så hakade jag på ett utav hans träningspass och det var verkligen spännande att se hur ett proffs tränar. 

Det finns 2 klassiska nyårslöften. 1: sluta röka och 2: börja träna. Jag röker inte och jag tränar redan, så jag klarar mig från dessa två. Det är stor skillnad på gymmen nu efter jul och nyår, många köper årskort fast man vet att det inte kommer hålla hela vägen, för om 2 månader är det lugnt och skönt i vanlig ordning.

Jag har, tro det eller ej, aldrig haft ett nyårslöfte. Iår har jag inte det heller. Inte för att mitt liv är perfekt, jag skulle kunna önska mig 19902323 saker som skulle göra allt mycket bättre. Men jag tror att inte att det hjälper att jag lovar alla något på nyårsafton.