Att gå och springa är för de flesta en självklarhet. Tänk er tanken att någon gång inte kunna göra det, för de flesta så skulle det vara bland det värsta man kan tänka sig, så även för mig.

 

Jag har alltid idrottat och rört mig, en del av min vardag.

 

För 6 år sedan bröt min mamma lårbenshalsen året därefter fotleden, sedan dess har hon inte kunnat gå utan sin rullator. För två veckor sedan ramalde hon och nu kan hon inte gå alls för att hennes ben låser sig och hon ramlar. Hon vågar inte vara hemma själv för att hon är rädd för att ramla. 

 

Nu kommer det bli en kamp för att kunna lära sig att gå igen. 

 

Så lägg en extra tanke på när vi gör allt vi är vana med att göra och njut av det varje sekund!